På jobbet härskar Jan Björklunds deviser. Vi måste följa hans direktiv, som förmodligen kommer utifrån någon personlig smärta över att hans lärare alltid sket i hans äpplen på katedern.
Men nu har Björklund makten, och vi är tvugna att följa hans direktiv. ABCDEFI, eller hur han nu har tänkt.
Men han har säkert tänkt massor. Suttit på sin kammare och runkat över allt som INTE blev.
Så nu ska vi uppfylla hans drömmar. 5, MVG eller A. Det är det vi alla vill ha. Dit vi alla ska sträva.
Såg ett inslag på nyheterna häromdagen, där man diskuterade arbetslösa ungdomar. Den stora vackra porten ut ifrån ungdomsarbetslöshet heter "social kompetens", och handlar inte alls så mycket om 5, MVG eller A i någonting. "Läsa, skriva, räkna" som vi i grundskolan har som mantra är i och för sig bra att kunna, men det man på arbetsmarknaden efterfrågar är ungar som kan gå upp 7 på morgonen, som känner sig bekväma både med en liten obstinat kille på 7 och en grinig tant på 70 som önskar något mer än att sitta i sitt reservat och vänta/självdö.
Forskaren som intervjuas uppmuntrar ungarna att servera soppa till hemlösa, för att träffa folk i andra åldrar än sin egen. "Kanske jobba inom Lions", säger han också.
Ja, eller bara vända sig om i världen och se att jag har en jävla massa släktingar, som har kompisar, som man kan chilla med. Umgås med, bry sig om.
Inte för att bli anställningsbar. Utan för att man blir mänsklig då. Så att man kan göra något annat än jobba, skita, sova.
Kanske till och med hinna göra någon slags revolution?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar