Jag gråter inte längre. Jag grät nog inte länge nog först; sen grät jag massor. Men nu har jag gråtit klart.
Lilla sonen kom och vände om för 11 år sedan. Skulle kunna sörja, älta, gråta, skrika och grotta ner mig.
Men nu är han en vacker ängel och han svävar över oss och är lillebror och storebror i en annan värld.
Lillasyster, 8 år, leker med tanken att han levt, att storasyskonens pappa också fortfarande levt och vad det gjort med hennes vardag. Då inser jag att man aldrig kan backa tiden. Att livet BLIR, och det enda man kan göra är det bästa i den situation man är i NU.
Tim finns alltid i mig, i mina barns och min mans minne. Men han är inte här nu. Men jag är SÅ säker på att han ändå FINNS. Han finns i mitt hjärta, och därför gråter jag inte längre. Jag är tacksam för att han VAR. Och jag kommer att kämpa resten av mitt liv för att världen ska bli en bättre plats för oss alla! Kram till er allihop!
lördag 28 januari 2012
fredag 20 januari 2012
Mina två äldsta ungar föddes med två föräldrar, men växte upp med en ensam. Deras pappa dog i en så onödig, skit-löjlig, gör-allvarlig, så jääääävla dum bil-olycka.
Men JÄVLAR vad de kan!
De kan skriva noveller och dikter som tar andan ur en. De kan skriva radioteater och göra jinglar som man själv bara drömt om.
De kan räkna ut skumma grejer med kolväten när de inte ens lärt sig att rabbla multiplikationstabellen.
De klarar sig. De år kanske till och med lyckliga!
Jag har lärt mig att man ska jobba, skaffa sig en lägenhet, en dammsugare, en osthyvel.
Mina barn gör på ett helt annat sätt.
Först blev jag rädd, men nu gillar jag det.
Gör precis vad du vill.
Nu.
Och gör inget annat!
Men JÄVLAR vad de kan!
De kan skriva noveller och dikter som tar andan ur en. De kan skriva radioteater och göra jinglar som man själv bara drömt om.
De kan räkna ut skumma grejer med kolväten när de inte ens lärt sig att rabbla multiplikationstabellen.
De klarar sig. De år kanske till och med lyckliga!
Jag har lärt mig att man ska jobba, skaffa sig en lägenhet, en dammsugare, en osthyvel.
Mina barn gör på ett helt annat sätt.
Först blev jag rädd, men nu gillar jag det.
Gör precis vad du vill.
Nu.
Och gör inget annat!
måndag 2 januari 2012
Anställningsbar, kontakter, målbeskrivning...
På jobbet härskar Jan Björklunds deviser. Vi måste följa hans direktiv, som förmodligen kommer utifrån någon personlig smärta över att hans lärare alltid sket i hans äpplen på katedern.
Men nu har Björklund makten, och vi är tvugna att följa hans direktiv. ABCDEFI, eller hur han nu har tänkt.
Men han har säkert tänkt massor. Suttit på sin kammare och runkat över allt som INTE blev.
Så nu ska vi uppfylla hans drömmar. 5, MVG eller A. Det är det vi alla vill ha. Dit vi alla ska sträva.
Såg ett inslag på nyheterna häromdagen, där man diskuterade arbetslösa ungdomar. Den stora vackra porten ut ifrån ungdomsarbetslöshet heter "social kompetens", och handlar inte alls så mycket om 5, MVG eller A i någonting. "Läsa, skriva, räkna" som vi i grundskolan har som mantra är i och för sig bra att kunna, men det man på arbetsmarknaden efterfrågar är ungar som kan gå upp 7 på morgonen, som känner sig bekväma både med en liten obstinat kille på 7 och en grinig tant på 70 som önskar något mer än att sitta i sitt reservat och vänta/självdö.
Forskaren som intervjuas uppmuntrar ungarna att servera soppa till hemlösa, för att träffa folk i andra åldrar än sin egen. "Kanske jobba inom Lions", säger han också.
Ja, eller bara vända sig om i världen och se att jag har en jävla massa släktingar, som har kompisar, som man kan chilla med. Umgås med, bry sig om.
Inte för att bli anställningsbar. Utan för att man blir mänsklig då. Så att man kan göra något annat än jobba, skita, sova.
Kanske till och med hinna göra någon slags revolution?
Men nu har Björklund makten, och vi är tvugna att följa hans direktiv. ABCDEFI, eller hur han nu har tänkt.
Men han har säkert tänkt massor. Suttit på sin kammare och runkat över allt som INTE blev.
Så nu ska vi uppfylla hans drömmar. 5, MVG eller A. Det är det vi alla vill ha. Dit vi alla ska sträva.
Såg ett inslag på nyheterna häromdagen, där man diskuterade arbetslösa ungdomar. Den stora vackra porten ut ifrån ungdomsarbetslöshet heter "social kompetens", och handlar inte alls så mycket om 5, MVG eller A i någonting. "Läsa, skriva, räkna" som vi i grundskolan har som mantra är i och för sig bra att kunna, men det man på arbetsmarknaden efterfrågar är ungar som kan gå upp 7 på morgonen, som känner sig bekväma både med en liten obstinat kille på 7 och en grinig tant på 70 som önskar något mer än att sitta i sitt reservat och vänta/självdö.
Forskaren som intervjuas uppmuntrar ungarna att servera soppa till hemlösa, för att träffa folk i andra åldrar än sin egen. "Kanske jobba inom Lions", säger han också.
Ja, eller bara vända sig om i världen och se att jag har en jävla massa släktingar, som har kompisar, som man kan chilla med. Umgås med, bry sig om.
Inte för att bli anställningsbar. Utan för att man blir mänsklig då. Så att man kan göra något annat än jobba, skita, sova.
Kanske till och med hinna göra någon slags revolution?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)