8.20 på morgonen. Han snackade utpräglad stockholmska och antog snabbt min avslappnade och trashiga stil. "Hur e leeeget?" frågade han, och jag sa att det var la gött. Vi fann varann! Han var killen från storstan, och jag var tanten från Götet...
Sen frågade han om jag valt ny pensionsfond den senaste månaden. Jag kände Ada växa sig enorm i min kropp och svarade som en fullkomlig idiot;
-Va?
Jo, alltså vi förstår ju varför du inte vill placera dina pensionspengar i någon speciell fond, men vi är experter och vi hjälper sådana som du att välja rätt.
När jag hör orden "experter" och "sådana som du" fär jag svåra utslag på kroppen, börjar skaka och hinner tänka "KLASS-FÖRAKT, LURENDREJERI, KAPITALISM" innan jag på bästa Ada-mål svarar att min kaktus är mer expert än den här stockholmarens experter.
Han kan inte längre hålla sig för skratt och önskar mig och kaktusen lycka till i vår jakt på bästa möjliga ppm-poäng.
Jag skickar mina kondoleanser till min pension. Och till den där stackars stockholmska tjommen som visade sig vara så mänsklig. Han blir nog inte långvarig på det företaget...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar