Sedan min far slutade köpa Proletären av Röe-Sven i Tynnered, blivit Bildts kompis på 90-talet och nu sitter och surfar runt på Politiskt Inkorrekt (och tycker att Jimmie Åkesson verkar vara en hyvens kille) har hans farhågor ändå besannats;
han har närt en kommunist vid sin barm!
Kommunist är ett fult ord och får inte användas, inte ens av gamla VPK:are.
Därför gör jag inte heller det.
Det är farsans ord om mig, när jag ställde upp i kommunalvalet för V.
Jag är ”bara” socialist.
Jag tror egentligen att jag och farsan när samma dröm, men han har hittat en annan syndabock.
Där jag ser kapitalism, imperialism, kolonisation ser han outbildade, men ändå smarta, somalier som kommer hit för att leva på vår välfärd. Den är ju VÅR! Och den är vår bara för att vi är födda här! De som inte är födda här har inte gjort sig förtjänt av vår fina välfärd... När jag försöker förklara min ståndpunkt, min syn på det hela, att vi alla är en del av någonting större och mer oöverskådligt och att jag föddes just här är ren tur och att jag inte kan utnyttja Gustav Vasas triumfer på 1500-talet för att förklara min makt börjar han att tala om de tråkiga förorterna i Göteborg där hans stackars svåger måste använda teckenspråk eller arabiska i tvättstugan.
(Hur detta hänger ihop med den somaliska invasionen återstår att se, men han anar en konspiration.)
Men nu är det så här att jag har en skitfin tanke om hur allting kan lösa sig till det bästa, och detta över hela världen! Globalt! Alla kommer att bli glada igen!
Globalisering, here we come!
Lyssna noga nu, för jag säger bara detta en gång.
ALLA SKA FÅ EN BRÄCKE-LÅDA!
En Bräckelåda är ett litet hus med 2x50 kvadrat där man kan leva och bo med minst två barn, (och gärna ett par husdjur om man skulle trivas med det). De byggdes i Bräcke (på Hisingen) och i Gamlestan i Göteborg när det begav sig (säkert också på fler ställen, men det är här jag har min gamla släkt, så detta är bomb-säkert). Ett par hundra kvadrat trädgård runt huset gav utrymme till både tomat-odling, potatisbädd eller bara en stilla granodling.
Volvo och SKF sökte arbetare, och det var jättestort att kunna bygga sitt eget hus och sin egen trädgård, och där kunna odla det man behövde. Detta var på 1930-40-talet, och det var mest svenskar som tog chansen att få det bra efter att ha slavat runt som drängar, pigor, diversearbetare, lösdrivare, småtjyvar i vårt feodalt uppbyggda samhälle. Det var Folkhem och Per-Albin Hansson och paret Myrdahl som fick oss att tro att allting skulle bli bra. Tattar-utredningar, zigenar-fördrivningar och Vipeholmsexperiment var inte något som alla tog del av, utan alla var nöjda och glada.
På 60-talet kom den andra stora boomen! Sverige behövde folk i sin industri! Folk från Norrland, Balkan och Grekland, Finland och Jugoslavien fick komma hit, om de var friska och starka nog. I den vevan visade sig min pappas utbildning passa in, han hade läst in ingenjör på gymnasiet, och han hamnade på en ”flyktingförläggning” i Tumba. Vårby Gård hade massor av jobb för människor från hela världen. Mamma, brorsan och jag kom efter ett tag. Då hade Alfa-Laval fixat en lägenhet åt oss i ett miljonprogram. Lägenheten var jättefin, och jag och brorsan såg till att dela av rummet med en krita vi fått av mamma. Det gick bra, för det fanns två dörrar; en till köket och en till vardagsrummet. Vi hade liksom varsin dörr.
Nu var det inte tal om några trädgårdar; ingen behövde odla sina egna bär eller sin egen frukt; nu fanns ju allt att köpa i förortens ICA eller Konsum. Frysförpackat och hygieniskt, folkhemskt liksom...
Värre skulle det bli; det miljonprogram jag växte upp i var inget mot vad de ungar (och deras föräldrar) utsattes för på 70-talet: en låda 3-rumare på 7:e våningen i utbyte mot en odlad trädgård i Grekland, Kurdistan eller ett bördigt hörn av Afrika gav inget över till fantasin.
Här bor du, här parasiterar du, här dör du!
En del intellektuella ville jämställa oss med invandrarländer som Kanada eller Australien, och andra intellektuella snackade om det globala ansvaret. Igen.
Alltid detta globala ansvar.
Men jag tror att jag har fastnat för det.
Om alla i hela världen får förvalta en Bräckelåda/familj så skulle världen bli ett bättre ställe att vara på!
Halva Sverige består av skog, skog, hedar, skog, skog och mera skog. Vi har massor av fina kustområden, hedar och ängar där inte en själ längre bryr sig om vad som händer.
Tänk om alla människor fick en liten bit mark att bygga sin Bräckelåda på, där de kunde inreda som de ville, odla vad de ville i de där kvadratmetrarna runtomkring och få ”rå sig själva”! Ingen skulle bo på 7:e våningen någonstans (om det inte var deras innersta önskan), och ingen skulle tvingas umgås med någon om de inte ville.
Skulle det vara så att man en stor familj som krävde mera än dessa 100 kvadrat skulle man kunna söka tillstånd att bygga till! Säg att varje barn barn kräver 10 m² till, det betyder att en sju-barnsfamilj skulle kunna bygga ett hus på 150 m².(Detta ser jag som SKITSTORT, då jag känt mig fin i kanten då jag uppfostrat 4 ungar på 128 m² )
Alla människor som tillskansat sig bostäder på flera hundra kvadrat, och som inte hade tillräckligt många barn skulle få sina bostäder inkluderade i statens subventions-system som gav de med flest barn tillträde till dessa hus.
Om alla människor, i hela världen, kunde komma hit och bebygga ”vårt Sverige”, om de vill, så skulle vi kunna bli en blomstrande nation med SÅ mycket glada medborgare, mogna tomater och färska potatisar, och vi hade kunnat spara på anti-depressiva tabletter. Med all den kunskap som finns här, och i resten av världen, skulle vi kunna utföra storverk!
Ingen människa är född att bo på 7:e våningen i något miljonprograms-höghus. Vi föds alla nära jorden! Låt oss fortsätta göra det, någonstans på jorden!
Om vi sedan är från Somalia eller Mellerud; låt oss bara få vara tillsammans!
Det tror jag du vill också, farsan. Egentligen...
