Död son

Den 14 juni 2001 ville min kompis att vi skulle mobilisera för EU-toppmötet i Göteborg. Jag var taggad; jag ville gå upp på något tak och skjuta Bush.
Jag var hos barnmorskan; allt var lugnt, bäbisen levde och ville ut strax. Beräknad förlossning 28 juni 2001.
18 juni var vi hos läkaren, min dotter hade vattkoppor. Vi blev hemskickade.
19 juni var vi hos tandläkaren med den andra dottern. Jag mådde dåligt.
19 juni gick min slempropp. Jag ringde BB och berättade. De sa att det inte är så enkelt, att det kan vara så att barnet mår bra ändå. Jag nöjer mig.
19 juni på kvällen var det italiensk thriller på tv; jag satt där med min mage och kände att det inte var som det brukar vara. Somnar gråtande.
20 juni.
7.00 Vaknar gråtande. Det känns fel, det gör ont.
8.00 Min man inser att han borde stanna hemma.
9.00 Vi åker in till BB
10.oo De säger att bäbin är död
11.00 jag vill dö
12.00 förlossningen startar
14.00 Lille älskade Tim föds. I säte, han väger 3000 gram. Han är död. Vi lämnas ensamma med vår döde son. Jag går ut på balkongen. Jag röker. När en barnmorska förstår att jag mist en son berättar hon om sina barn som hon läntar efter nu, och då tröstar jag henne. Hon berättar om sina barn. De är 2 och 5 år. Hon är ledsen.
15.00 Jag ber om en dusch för mig själv
16.00 Jag ber om att få kläder till Tim. Man berättar att det kommer en kurator i morgon. Tim kan läggas i kylen, kläder kan vi fixa till i morgon och de här sömntabletterna är bra. Bör inte blandas med alkohol.
19.00 De stoppar in Tim i kylen, och vi blir hemskickade.
Jag tog ingen tablett.
Jag drack ingen alkohol.
Men jag drömde;
jag födde min döda son igen och igen
Jag dödade igen
och igen.