Gå ner 7 kilo på två dagar!

Gå ner 7 kilo på 2 dagar!

Alla dessa förkortningar för olika mirakelkurer som ska ge oss den ultimata trollformeln för att bli smala, vackra, lyckliga i ett litet kick!
De lovar guld och gröna skogar bara vi äter 90 kilo kött, eller 50 kilo frukt, eller två gram hibiskus-tran från en växt i inre Mongoliet. Allt går att beställa i respektive webshop:allt kan göra dig lycklig bara du köper hela kittet!

Jag kan bli så less på hela verksamheten, och eftersom jag är född till skeptiker försöker jag förstå vad det är för skit som vill göra oss så beroende av Den ultimata lösningen, som ska göra oss ultimat lyckliga "ever after".

När jag haft det jobbigt i livet har jag ibland önskat att bli lobotomerad; för att slippa känna, tänka, vilja så mycket. Att få lämna över ansvaret till någon annan, en auktoritet av något slag (gud, en diktator, en med alla svar) skulle kunna vara lösningen för alla förvirrade, ledsna, svikna, skamfyllda stackare...

När jag tillfrisknar från min melankoli inser jag att alltihopa inte kan vara en slump.

Varför ska vi leka stenåldersmänniskor och käka DI just när folk börjar ifrågasätta den absurda och förnedrande djurhållningen?
När världen diskuterar hur vi ska nära hela jordens befolkning när så många framhärdar i att äta nötkött från kor i skövlade regnskogar, och inser att vi måste äta mera spannmål; då hoppar nån gubbe-i-lådan upp och snackar om "kött-dieten".

Varför ska vi vara så rädda för kolhydrater när det visar sig att det är kolhydraterna som bygger upp vår hjärna.

Kan det vara så att det är meningen att vi ska fortsätta trycka i oss kött, för att göda industrin kring McDonalds, och ABSOLUT inte äta spannmål.

För om vi gör det kommer våra hjärnor att kunna förstå svåra beslut, och HELA världen kan fortsätta leva.

Jag vill fortsätta använda min hjärna, jag vill inte bli lobotomerad.
Och jag vill att hela världen ska få leva.

Därför äter jag inte djur.

Och därför tänker jag inte heller bara äta blåbär, eller vad det var min yoga-lärare försökte pådyvla mig sist.

-Du, jag äter fortfarande kolhydrater, sa jag. Jag är inte dum i huvudet.
-Inte ännu...